Lite tankar

Jag vill åka till en fattig by, till fattiga människor, se hur dom lever och hur dåligt dom har det. På det sättet tror jag att man kommer se på världen i ett annat perspektiv. Vi kan bli så sura för att vi inte får just den maten vi ville ha eller den maten vi gillar, medans det finns människor som ber och bönar om mat, det spelar ingen roll vad det är, bara dom får någonting så dom inte svälter ihjäl. Jag är själv sådan, jag kan bli grinig för att jag inte får just den snygga tröjan eller dom snygga skorna, just därför vill jag gärna besöka människor som har fått nitlotten här i livet. För om ni tänker efter har vi fått vinst. Vi har ett säkert hem, vi har mat på våra tallrikar, vi har vatten i våra kranar, vi har kläder att ta på oss, vi får den utbildningen vi behöver. Medans vi klagar på våra liv, ber någon där ute i världen om att få ett liv precis som vi.

Vi vill bara ha och ha, vi blir aldrig riktigt nöjda. Kanske borde vi bara stanna upp med viljan att ha och allt klagande. För tänk på hur bra du har det just nu för en minut. Sen tänker du på barnen i Afrika. Vi klagar på att skolan är jobbig, tråkig osv men vi får iallafall den utbuldningen vi behöver för att klara oss längre fram i livet, alla barn får inte den utbildningen utan måste arbeta istället.

Livet är orättvist, men alla barn ska få en chans att leva och ha det bra, ha rent vatten och mat på sin tallrik, att få den utbildning dom behöver.

Trots att dom har det svårt ler dom ändå, detta kallar jag styrka.

Volontärresa!

Bra skrivet!!

Mitt projektarbete går ut på att hjälpa en grupp HIV/AIDS-drabbade kvinnor så jag har tillbringat snart två veckor i ett av Afrikas största slumområden Kibera som ligger i Nairobi, Kenya. Innan jag kom dit första gången var jag rädd för hur jag skulle reagera på fattigdomen och hur det ser ut i slummen, men när jag väl var där blev jag väldigt positivt överraskad! Alla är så himla glada och alla hälsar på en när man kommer gående. Särskilt barnen kommer springande och vill göra high five och vill att man ska ta kort på dom osv, det är så roligt att uppleva!



Vi umgås hela dagarna med runt 15 hiv-smittade kvinnor men det är verkligen inte så att vi går och tycker synd om dom hela tiden. Visst har dom svårt att försörja sig och pga sin sjukdom har dom ibland dåliga dagar då dom inte orkar göra så mycket - men stämningen är ändå underbar med dom! Dom blir jätteglada när vi kommer och vet verkligen hur man uppskattar det man faktiskt har, även om dom självklart hellre skulle vilja leva annorlunda.



Här i Nairobi går saker inte lika snabbt som i Sverige, till exempel får det lång tid att få maten om man äter ute, men efter att ha gått runt i Kibera klagar man inte lika mycket på det längre. Vi har möjligheten att äta på restaurang, bara det liksom... Vi kan inte heller dricka vattnet i kranen och har inget kylskåp på hotellrummet så vi får dricka varmt flaskvatten vilket vi hade svårt för i början, men efter att ha sett vattnet i slummen är man tyst och dricker även om det inte är kallt.



Det blir en väldigt väldigt lång kommentar nu haha, men ja man får verkligen ett annat perspektiv på saker efter att ha sett hur det ser ut i ett slumområde. Dock reagerade jag på en händelse förra veckan. Vi satt tillsammans med vår lärare inne hos en kvinna vars projekt läraren har stöttat tidigare. Helt plötsligt kom det in en grupp amerikanska turister och körde upp både systemkameror och filmkameror i ansiktet på de tre personerna som befann sig där inne. Vår lärare blev irriterad så vi gick därifrån, och jag förstår honom. Människorna i Kibera är ingen turistattraktion! Jag är ganska säker på att amerikanerna aldrig skulle gå in i en affär hemma eller gå hem till någon och börja filma/fotografera det första dom gör.



I alla fall, det är väldigt roligt och lärorikt att jobba med människor i slummen så jag rekommenderar dig att komma på något att göra istället för att bara åka och titta på fattiga människor :)

Säger som din kära syster; Volontär resa? :) Himla bra skrivet och det är verkligen så sant. Man klagar för småsaker, som mat exempelvis, skolan är piss och allt var det är. Vi borde ju vara glada för det liv vi får här och ta vara på det. Jag tror att din idé att försöka komma ut och se "verkligheten" är en mycket bra sak, tror att många skulle ändra uppfattning om många saker här i livet som är så självklara för oss. Sköt om dig :D/ Anna